Nu känns det helt rätt...

Tiomila.

Då är orienteringssäsongen i gång på riktigt.

Alla som någon gång har sprungit en sträcka i Tiomila har något att berätta. Orienterarna har för övrigt alltid något att berätta om den senaste tävlingen redan när man kommit i mål.

Ett av mina bästa minnen för min del är när jag sprang upp vårt lag IFK Enskede från 83-e till 16-e på en sträcka med mål på Vallentuna idrottsplats. Jag hade sprungit om lag efter lag och närmade mig idrottsplatsens hörn dit det gick en stig rakt fram till en smal ingång i staketet. Framför mig fanns en hel grupp med löpare som sprang direkt in på idrottsplatsen. Jag svängde upp i skogen till min sista kontroll. Då får jag höra en massa skrik från idrottsplatsen. Hela gänget hade missat att ta den sista kontrollen och fick vända på upploppet.

När jag kom in på idrottsplatsen - då före hela den gruppen - möttes jag av att mitt lags löpare inte hade tagit av sig överdragskläderna. Dessutom skrek alla åt mig att vända. Jag var tvungen att lugnt och stilla promenera på upploppet och titta på kartan och ännu en gång kontrollera att jag tagit alla kontroller.

Ett av mina bästa lopp och det absolut konstigaste sättet att spurta på upploppet.

Och Tiomila vinner Haldens SK som vanligt de senaste tio åren.