Försäljningen av Booforsen

Fastighetsbolaget Booforsen har varit till salu. Det fanns hos mäklaren tre likvärdiga så kallade indikativa bud. Den första tänkbara köparen, som granskade företaget sänkte sitt bud och mäklaren gick vidare till nästa.

Efter den granskningen som gjordes tillsammans med en (neutral?) ledamot i styrelsen för Booforsen nöjde sig mäklarfirman. Styrelsen, som fått i uppdrag att genomföra försäljningen av ägarna, Karlskoga kommun och Saab-Bofors (50% var) svarade till ägarna att budet var formellt riktigt med mera.

Samtidigt skrev dock Karlskoga kommuns representanter i styrelsen, Roger Johansson, ordförande, och Bengt Adolfson, ledamot och dessutom kommunens ekonomichef, att budet var för lågt med hänsyn till bolagets förväntade utveckling.

Köparna var anonyma. Styrelsen i Acreloten 403 AB - de av mäklarna DTZ föreslagna köparna - bestod av tre revisorer i Acrevi Revision AB i Göteborg. Kommunstyrelsen struntade den 6 mars 2007 i att närmare undersöka den tredje möjliga köparen, Niklasberg AB, som kom med ett 20 miljoner högre bud dagen innan. Budet hade visserligen en hake. De hade ju inte fått göra den genomlysning som de andra två företagen gjort. Men de kunde utan vidare gå med på samma avtal i övrigt. Dessutom skulle de betala hela summan på tillträdesdagen och inte begära några hyresgarantier för framtiden. Acreloten 403 AB skulle ju lämna en revers på två år på 30 miljoner och dessutom ha hyresgarantier på hyresintäkterna motsvarande 2006 års nivå i tre år.

I det läget hade Saab-Bofors för sin del och Acreloten 403 AB redan den 1 februari signerat kontraktet och faktiskt samma dag (!). De enda villkoren i kontraktet var att styrelsen för Saab-Bofors resp kommunfullmäktige i Karlskoga skulle godkänna avtalet före den 30 juni 2007, då budet upphörde att gälla. Den 15 februari meddelade Tomas Samuelsson från Saab-Bofors att företagets styrelse godkänt avtalet och exakt samma dag (!) bytte Acreloten AB namn till Wilfast i Karlskoga AB och fick ny styrelse, revisor med mera.

Den 26 mars skulle köpet klubbas i fullmäktige. Ett extra insatt styrelsemöte timman innan medförde ingen ändring av förslaget till fullmäktige. Kvällens sammanträde i fullmäktige drog dock ut på tiden och när det var dags för beslut i frågan om försäljning var klockan fem i elva och redan tidigare under kvällen hade församlingen beslutat att man skulle avbryta sammanträdet kl 23.

Dock hann miljöpartiets oppositionsråd begära återremiss av försäljningsärendet. Församlingen konstaterade att en debatt behövdes. Mötet avbröts därför kl 23:05.

När fullmäktige möttes en vecka senare, måndagen den 2 april, hade samtliga (?) ledamöter i fullmäktige fått e-post vilken anlände dagen före på söndagen och också på måndagen, det vill säga om mottagarna hade sett meddelandena och öppnat sin e-post.

Fredagen före hade äntligen Niklasbergs ägare fått träffa kommunalrådet Bengt Johansson och oppositionsrådet Ola Karlsson och redovisa detsamma som sedan sändes som e-post. Övriga partiers oppositionsråd var inte inbjudna.

Vid fullmäktige yrkade förutom miljöpartiets representant, vars yrkande kvarstod från måndagen före, även folkpartiets och vänsterpartiets oppositionsråd på återremiss. Reserverade sig mot beslutet att redan vid detta tillfälle acceptera liggande förslag från kommunstyrelsen gjorde alla miljöpartister, folkpartister, kristdemokrater och tre av fyra vänsterpartister. Alla socialdemokrater, alla moderater (utom två som markerade att de inte deltog i beslutet), alla centerpartister och alla pensionärspartister röstade för kommunstyrelsens förslag och avstod därmed från möjlighetena att den tredje tänkbara köparen, Niklasberg AB, skulle kunna stanna på ett högre bud än det som (numera) Wilfast i Karlskoga AB lämnat.

Inte tillräckligt många yrkade på återremiss för att försäljningen temporärt skulle kunna stoppas. Om Niklasberg AB inte skulle stå fast vid sitt bud fanns ju gott om tid att ta det liggande förslaget senare under våren.

Nu återstår bara att någon medlem i Karlskoga kommun (invånare eller fastighetsägare) överklagar beslutet. Det handlar om 8--10 miljoner som Karlskoga kommuns invånare kanske går miste om.

Mina frågor är:

* Har mäklarföretaget gjort vad de kunnat för att hitta det bud som är bäst för Karlskoga kommun?
* Finns det några (okända?) kopplingar mellan Saab-Bofors och Wilfast-koncernen eller bakomliggande ägare?
* Varför går kommuninnevånarnas representanter i kommunstyrelsen emot sina egna representanter i styrelsen för det säljande bolaget?
* Varför fick inte Niklasberg AB syna Booforsen?
* Finns det någon hund begraven?
* Kommer någon att överklaga kommunfullmäktiges beslut?